Bulgarian-born French Expressionist Painter, 1885-1930,American painter, draughtsman and printmaker of Bulgarian birth, active in France. He attended secondary school in Vienna, returning in 1901 to Bucharest, where his family had settled, and working briefly in the office of his father's grain-merchandizing business. He was, however, already becoming passionately interested in drawing, for which he showed precocious talent. At the age of 16 he became the lover of a woman who ran a brothel and was allowed by her to draw the residents. In 1903 he moved to Munich, where he attended the art school run by Moritz Heymann.   Related Paintings of Jules Pascin :. | Landscape of Cuba | Woman and lass | Younger cuba girl | Gitana | Younger Gril |
Related Artists:
SAVOLDO, Giovanni Girolamo
Italian Mannerist Painter, ca.1480-1548
Wouter Johannes van Troostwijk
1782-1810 Dutch Wouter Johannes van Troostwijk Gallery Dutch painter, draughtsman and etcher. In 1803 he was admitted to the Amsterdam Tekenacademie where he was a pupil of the director, Jurriaan Andriessen. Despite a highly successful student career that culminated in a gold medal from the Felix Meritis Society in 1807, he was unable to establish himself as a professional artist during the remainder of his very short working life in Amsterdam. Andriessen's studies from nature seem to have been an important influence; van Troostwijk was one of the earliest artists to paint en plein air. Although he looked back to 17th-century Dutch landscape art and to the work of his contemporaries, in such paintings as Landscape in Gelderland (c. 1808; Amsterdam, Rijksmus.; see NETHERLANDS, THE, fig. 21) he achieved a totally new lyricism in the rendering of atmospheric effects. The Raampoortje (1809; Amsterdam, Rijksmus.) displays a fresh colouristic touch rare in Dutch painting of this period. His Self-portrait (c. 1810; Amsterdam, Rijksmus.) is equally original in composition and colour. He also produced animal paintings in the manner of Paulus Potter, drawings and a few etchings towards the end of his life. Van Troostwijk died before his considerable talents could be recognized, and, although he has come to be seen as an important precursor of much late 19th-century Dutch painting, he had little influence on his immediate successors.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.